Kapten Nemos bibliotek

Det här var en bok jag hade valt till bokcirkeln.
Ett bra tillfälle att öka sin allmänbildning och läsa min första bok av P.O. Enquist.



Redan i prologen började jag tvivla, inte bara på boken utan även på mig själv, jag förstod ingenting.
Men skam den som ger sig, jag fortsatte även om det inte blev mer än ett par sidor om dagen.
Känslan av att inte förstå stannade kvar rätt länge, men den fick sällskap av en stark nyfikenhet och ett stort behov av att ”lägga ihop”.

Läste sista sidorna i gårkväll. Gick direkt till datorn och googlade på både bok och författare.
Gick tillbaka till soffan och läste prologen en gång till.
Ibland skulle det säkert vara av godo att kunna lite mer i förväg om det du läser, men jag kommer att stå fast vid att läsa okända böcker med ett rent sinne. Googla får jag göra efteråt, och att läsa om en god bok är aldrig fel.

Så intressant,
så mycket mellan raderna,
så många tolkningsmöjligheter.

Nemo betyder ”ingen”, och att kapten Nemo inte existerar är ju rätt tydligt, men det finns fler karaktärer som kan ifrågasättas. Är detta verkligen en berättelse om två pojkar, är det inte bara en pojkes olika alter ego? Vilka händelser gömmer sig bakom, inte har det väl så mycket med Bureåfallet att göra som antyds?
Att tolka tänker jag inte göra, kanske en gång i framtiden, efter att ha läst boken igen.
För läsvärd är den, både en och två gånger.

Detta är en bok som får bo kvar i min bokhylla, han kommer även att få sällskap av fler av Enqvists böcker.

T/

Läs även andra bloggares åsikter om kapten nemos bibliotek, Per Olov Enquist, alter ego, Hjoggböle
Läs även på Bokrecension.se eller på Knuff