Böcker en modevara, eller har vi en egen smak?

Sommarlata dagar och läsning, är något som måste höra ihop. I alla fall i min värld.
Att ligga på mage, med huvudet i parasollets skugga och benen i solen, en god bok och något kallt att dricka. Det är att njuta!
Det mesta kan man ha koll på. Du ser om vädret är rätt, parasollet spänns upp, det kalla hämtas från kyl och frys. Sen, måste du välja en ”bra” bok.
Hur vet man att en bok är bra innan man läst den? Det går inte!

Du kan ha favoritförfattare, sådana du känner och vet att du älskar. Men när du läst allt de har skrivit, vad gör du då? Letar efter nyheter och läser recensioner? Ja, vad annars? Även jag föll för att lita på vad den stora köpande allmänheten verkade tycka, egentligen mot bättre vetande, men sommarlatheten hade redan slagit till.

Jag köpte Camilla Läckbergs tre först. Tre! Tänker du, varför så många? Jo, det verkade ju bra och jag ville att dom skulle räcka några dagar åtminstone. En om dagen är ett lagom tempo om man ska ha lata dagar. Sagt och gjort, allt var uppdukat, sol, parasoll och det kalla.
Isprinsessan; verkar ok, småtrevlig bok, skön lite enkel deckarstämning. Är utläst framåt kvällen, lite överraskad, svensk ung tjej, och debutroman. Det bådar gott.
Nästa dag tar jag fram nummer två, Predikanten. Jo samma stil, läsandet går av bara farten, lite irritation uppstår. Var det inte väl mycket av samma stil, undrar om inte vissa formuleringar är rena kopior?! Känner mig inte så nöjd längre. Men vem vet, det är kanske jag som har en dålig dag. Hon ska få en chans till med trean, den ligger ju ändå här.
Dag tre och Stenhuggaren, irritationen ökar direkt, det börjar bli dravligt, upprepningarna hopar sig, bildspråket är kopior av scener i de tidigare böckerna. Har hon inte mer att ge?

Kommer osökt att tänka på de gamla ”Hajen-filmerna” ettan var ok, sen gick det raskt utför. Allt blir bara en bedrövlig sörja, som säljer med ett kommersiellt upprepande.
Hon (C Läckberg) kommer garanterat att bli en så kallad ”deckardrottning” men det är ju bara reklam, har inte mycket med verkligheten att göra, för det brukar ju inte reklam ha.
Leif G.W. sa visst vad han tyckte om henne, och fick en prenumeration på ”Min Häst”. Undrar om jag också får det? Eller blir det en Hajen-film?

Nu vet jag i alla fall, att inga fler böcker av C Läckberg behöver köpas.

Nicke Lilltroll var en utmärkt radioserie för barn på den tiden det begav sig.
”Mossan, mossan på er alla männisobarn…. Må så grankott allihop”….

/T